du är så lätt

Jag kommer ihåg hur det var förut. Det var inte som det är nu. Det var inte lika stelt som det är nu. Nu är det ingenting kvar. Eller iallafall inte lika mycket som förut. Det känns som om vi har tappat det. Det där som var så bra. Du varken ser eller hör mig längre. Måste jag behöva skrika för att du ska veta att jag överhuvudtaget lever!? Detta är bara ytligt. För dig. För mig känns det som... äähh, jag vet inte vad. Men detta var nu så längesen. Ska jag kanske bara skita i det och gå vidare? Eftersom att du har så mycket annat att gör och som är så mycket roligare så kan du väl ändå bara säga hej då så jag vet vart jag har dig. Förlora mig nu eller aldrig.