De bästa månaderna i mitt liv. Jag tänker på det nästan varje dag. Att en så betydelsefull människa bara kan försvinna, Bara för att man bor i olika städer betyder de ju inte att man inte kan ses. Fan vad jag är arg på mig själv. Varför har jag låtit detta hända? Just nu tänker jag på den kvällen då jag fick skäll utav gubben. Han var så arg, men du bara krama mig och sa att allt skulle bli bra. Jag kan tröttna vädigt lätt på människor. Men dig kan man inte tröttna på, man kan inte bli arg på dig. Och jag saknar dig så otroligt mycket. Lillebror, kom tillbaka.