jag kommer ihåg den kvällen

Jag kommer allt ihåg det. Vi hade inte känt varandra så länge, men ändå stog vi i den otroligt jobbiga folkmassan bara vi två.Vi var överlyckliga. Solen hade gått ner. Tur det så vi inte brände oss ännu mer utav den starka solen. Men fan vad jag var lyckig. Men ändå rädd. Jag visste ju inte vad som skulle hända. Till slut så började det. Det var underbart. Jag bara släppte loss och var världens lyckligaste människa. efter en stund kände jag att någon drog ner mig mot marken. Jag blev rädd. Såg att alla satt ner. Jag tittade på min vän, vi log. Eller skrattade kanske man ska säga. Det var någon liten 13 åring som försökte sätta sig i hennes knä. Taskiga som vi var puttade vi bort honom. vadå? det var ju obekvämt! Efter en stund av sittandes då flög jag upp. Jag såg min vän hoppa runt lite smått förvirrad och vi skrattade. Det var ett underbart ögonblick. fan vad kul. Det här måste vi göra fler gånger. många många gånger. Det var nog en utav dom mest underbaraste stunderna i mitt liv. Tack.