one lonely Sunday morning

Jag borde sova. Eller jag borde egentligen gått och lagt mig för längesen med tanke på det jag ska göra i morgon. Det kommer inte gå bra, det vet jag. Suttit och försökt plugga in låtjäveln men det går ju bara inte. Världens mest komplicerade text någonsin plus att den är på engelska. Och det språket suger jag verkligen på. Men inte ska jag klaga, det är ju faktiskt folk som svälter och har det mycket värre. Surt. Men min mage vill ha mat. Men resten utav kroppen vill bara sova, fast egentligen behöver jag duscha, för att jag vet att jag inte kommer komma upp i tid i morgon. Det vet jag, jag känner allt mig själv. Känner att det är jävligt synd om mig idag. Det brukar vara synd om mig då jag sitter och skriver. Inatt är jag även utan "sovkompis". Jag läste om att killar sover bättre när det sover med någon och tjejer tvärtom. Alltså att vi tjejer sover sämre om vi sover med någon. Konstigt. Men jag tror fan att det är sant. Men det innan och det efter, och varje gång man vaknar under natten så är det mycket mysigare med en fin sovvän. För då kan man krama om, mysa ner ansiktet i den underbara doften av "honom". Och bara må bra för stunden. Men det jag håller på med just nu i dessa tider är inte bra. Det är inte mysigt. Det är inte hälsosamt. Det är inget positivt överhuvudtaget om man kan säga det så. Men ändå, dum som jag är så gör jag det. Även fast jag vet bättre så gör jag det. Hur dåligt jag än mår just nu så kommer det bara bli värre. Det vet jag. Men nu försöker jag bara att njuta av den fina lilla stunden som finns kvar. Sen får jag se vart jag hamnar. Nu måste jag försöka ta mig till duschen om min hjärna vill sluta tänka så förbannat mycket. Har inget mer och skriva denna kväll fast det finns ändå så mycket som vill ut. Men det kommer aldrig att hända. Inte här i alla fall.