Jag får ingen luft. Jag kvävs av tomheten. Det finns inget att göra. Allt hopp har dött. En gång ville jag komma bort, jag ville kunna andas igen. Men det spelar ingen roll längre. All min ork är slut. Snaran runt min hals dras hela tiden åt. En gång trodde jag att det skulle få ett slut. Jag hade fel. Jag önskar ibland att det inte var den enda saken jag hade fel i. Jag önskar ibland att jag kunde ändra på det som redan skett. Men det är omöjligt. Precis som allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar