and now i'm gone

Jag förstår mig inte på mig själv. Allt blir bara skit. Allt rasar. Jag trodde det inte skulle sluta som det gjorde. Nu finns inte jag i ditt liv längre. Bortblåst. Utsuddad. Jag fattar inte hur du tänker. Allt blir bara en förvirrande cirkel. Det är väl bäst att det blev såhär, men jag kan ändå inte förstå hur du tänker. Du säger en sak och gör något annat. Det ÄR så. Du kan inte säga emot mig när det gäller det. För så är det. Och det är du själv som bestämmt att du ska göra de. Jag har väl egentligen inte gråtit på flera dagar. Vilket är väldigt skönt. Men jag tror det börja komma igen. Och varje gång jag gråter. Så ringer jag ju till dig. Vem ska jag prata med nu? Nu kom de. Nu gråter jag. Jag vill inte fortsätta så här. guuuuud.. jag ser inte tangentbordet. Vem ska jag ringa till nu? Vågar jag ens prata med någon? Kommer någon annan förstå varför jag gråter? nej. antagligen inte. love